alltså jag förstår inte.. jag vill inte förstå och jag kan inte förstå. nu tycker säkert alla att det här börjar bli jätte tjatigt men jag kan inte skriva om något annat för det enda som snurrar runt i mitt huvud är att du är död. det är så overkligt. sitter och hoppas att du ska vakna upp fast jag vet att det är omöjligt. hur accepterar man att någon är död? jag ser ditt ansikte och ditt fina leende framför mig hela tiden. livet är så jävla orättvist.. det är inte meningen att man ska dö när man är 18 år. jag tänker också på din familj. och alla dina närmsta vänner.. om jag känner såhär starkt över det som hänt, och ändå inte hade pratat med dig på säkert över ett år, hur ska inte dina närmaste vänner känna då? jag kan inte ens tänka mig. för det här är bland det värsta jag har varit med om. jag och elina for till olycksplatsen också och kollade på alla fina ljus, texter och bilder på dig. jag tänkte gå dit och tända ett ljus sen.
när jag har accepterat det här hoppas jag att du får det bra på andra sidan. vi ses snart! vila i frid ♥
jag tänder mitt eget ljus för dig ikväll.
