Josefine

i den stund man tar steget ut i livet är man bara ett tillgivet djur.
ändå står snart de vuxna där och pekar ut den riktning de tycker man skall ta.
alla drömmar de själva har förvägrats,
vill de förverkliga genom sina barn.
är man lydig belönas man och hyllas,
revolterar man mister man allt.
ingen älskar ett barn som inte lyckas,
ingen älskar ett barn som är starkt.

men vem besitter förmågan att veta vad som ryms i en ny individ?
och vem kan säga till nån annan hur lyckan ser ut,
vem kan säga vad nån annan vill bli?