-

Alla har någon gång haft en motgång. Oftast är det kärleken som är den jobbigaste biten i livet. Känslan av att bli sviken av någon du älskar är obeskrivlig. Dom som inte upplevt att få sitt hjärta krossat har inte varit med om många förhållanden i sitt liv. Du kan dölja sanningen eller säga det rätt ut, du kommer ändå aldrig undan. En vän sa en gång ”mitt hjärta har aldrig brustit”. Men jag undrar, om det inte är något som brister, kan det inte finnas något att läka. Och om inget läker finns det inget att lära. Och om det inte finns något att lära, så finns det inget att kämpa för. Men att kämpa är en del av det hårda livet vi har framför oss, så måste alla hjärtan bli krossade? Det finns många människor på den här jorden som inte vågar släppa in folk på livet pågrund av rädsla. Många är rädd för livet vi lever och vad det kommer att innebära i framtiden. Men jag tänker, du ska inte vara rädd för livet. Tro att det är värt att leva, så kommer din tro att göra det till ett faktum. Vad jag egentligen försöker säga är att alla någon gång gjort ett misstag, eller fler. Men bara pågrund av det ska vi inte sluta tro på oss själva. Alla måste göra misstag för att lära sig och kunna bli en bättre människa, utan misstag skulle vi stå kvar i samma cirkel hela livet. Låt oss inte fastställa skulden för det förflutna, låt oss istället acceptera vårt ansvar för framtiden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0